pajalamamma

Det slog mig här om dagen på bussen hem. Hur vi alla går omkring och drömmer om att flytta till Paris, hoppa högst i världen eller bara få lite, lite längre hår. Tjejen mitt emot mig på bussen såg så drömmande ut. Vad tänkte hon på? Vad drömde hon om?

På Wayne´s coffee i centrala Luleå sitter en annan drömmare. Patrik "Issify" Karlsson slår ihop boken framför sig och räcker fram handen. Det är en stor dag och han är både nervös och förväntansfull på samma gång. Om bara några timmar ska han spela in sin första musikvideo någonsin. Här på Wayne´s med hjälp av det Luleåbaserade produktionsbolaget Blåfilm.

- Jag är så jädra nervös. Vi har fått tag i några statister och tanken är att jag ska vara som ett slags spöke, nästan osynlig. Så som man känner sig när man är ledsen, säger Patrik.

"Jag ville typ hänga mig"
Låten som ska spelas in heter Orkar inte och är inte direkt en lättsam bit. Patrik berättar att han som mobbad ofta känt att han vill ge upp och bara försvinna.

- Jag satt på jobbet en dag och var skitledsen. Jag ville typ hänga mig. Men istället skrev jag den här låten, säger Patrik och fortsätter:

- Jag har alltid vänt mig till musiken när jag varit nere. Den betyder allt. Och även om jag inte blir artist, vill jag hålla på med musik på något sätt. Musik gör en glad.

Patrik fingrar lite på den rastafari-inspirerade kedjan som hänger runt hans hals. Ja, de där drömmarna rör förstås musiken. Så länge han kan minnas har han gjort egen musik. Från kärleksballader, via Backstreet boys och lite hardcore, till den popiga reggae han idag landat i.

- Jag gillar den typen av musik. Oftast blir det lite ledsna texter och många säger att man inte kan ha glad musik till ledsnare texter. Men varför inte? Som Orkar inte, den handlar om när allt blir negativt, när ingen tycker om en och man inte orkar kämpa vidare. Men den mynnar ut i något positivt, speciellt i refrängen.

Ja, och just refrängen på Orkar inte har skrivits och sjungits in av Annika Ljungberg från Rednex.

Hur kommer det sig?
- Det är genom min mamma jag känner Annika. Jag brukar bolla mina idéer med henne. Och när jag skickade den här låten tyckte hon det var världsklass. Hon har hjälpt mig mycket, säger Patrik.

Drömmar och revanschbegär
Han tittar på klockan och konstaterar att han precis hinner hem för att äta innan det är dags. Ett steg närmare drömmen ska tas. Men också ett steg närmare revansch. Patrik har diagnosen Aspergers och ADHD, och har i stort sett hela sitt liv fått kämpa mot mobbing och utanförskap.

- Som mobbad är jag alltid lite rädd för vad folk ska tycka och tänka. Men på något sätt, när jag står på scenen, så släpper de blockeringarna.

- Och lite revanschlysten är jag nog. Alla som har klankat ned på mig - jag vill visa dem att jag kan när jag lägger ut min musik.

Vad inspirerar dig?
- Mina absoluta förebilder är Kapten Röd och Skaburbian Collective. Jonas Andersson från Skaburbian har faktiskt hjälpt mig litegrann med min musik. Han är en av mina största idoler, säger Patrik och fortsätter:

- Min allra, allra högsta dröm är att få spela inför 10 000 personer, om jag så måste tvinga dit dem. Och att de här människorna kan sjunga med i mina låtar.